..
Allt inom mig faller, mitt självförtoende, självkänsla. Allt bara faller i hop, rasar samman till en grå hög.
Det stormar inombords jag vill inte leva de liv jag lever nu. Jag finns bara här, lever utan att riktigt leva. Är trött på mig själv, trött på de liv jag lever. Vill härifrån. Vill härifrån och aldrig komma tillbaka. Känner mig obetydlig, som om man lika gärna kan leva utan mig, jag är den där lilla saken som man får extra i flingpaketen, som man egentligen inte behöver.
Jag är väldigt negativ just nu. Det känns som om det aldrig blir som jag vill. Att allt o alla bara går sina egna vägar medans jag står där i vägkanten och tittar på.
Jag tänker alldeles för mkt tänker på sånt som man egentligen inte behöver lägga en tanke på. Men ändå dyker de upp för att virvla runt som en tornado i mitt huvud och de går inte att stoppa.